Shopping Cart

HotWok Racing – Pistonhead open #2, 8-10 Juni 2012

Helgen på Emmbaoda gick ju inte riktigt som det var tänkt och slutade med ett par trasiga vippor
och en avdragen kamaxel som kronan på verket.
Tre veckor senare var det dags att återse kära Kjula dragway.
Jag hann inte få hem någon ny kamaxel utan fick låna Muppens gamla.
Lager, ett par ventiler, styrningar och kedjan byttes till nya med hjäp av mina fantastiska sponsorer.
JapTuning har alltid varit ett starkt stöd i alla lägen, och det här var inget undatag.

Stort tack!

Kvalkörningarna skulle börja redan på fredag lunch så jag och Nalle tog semester för att
hinna sätta upp depån redan på torsdag kväll.

Till första kvalrundan på fredagen hade min dator passat på att avliva sig själv.
Inte så att den inte fungerade men batteriet hade slutat ta laddning så det gick inte att logga…
Inte helt optimalt med en ny kam utan möjlighet till att kunna se några värden i efterhand.
Det vi kunde avgöra utan loggen var att jag troligtvis lagt på lite för mycket koppling,
efterssom jag nästan gick upp i rök i första rundan och dessutom spann till för varje växel.
Dessutom fick vi en massa misständningar på treans växel så jag släpte av långt innan mål.
Avgastemparna som inte är kopplade till datorn visade att motorn knappt gått varm,
så vi tog bort lite soppa till andra rundan.

Vi lyckades inte återuppliva batteriet i datorn till andra rundan, så jag fick försöka
hålla lite koll på mätarna i andra rundan. Hmm, jag brukar ju knappt ens kolla på varvräknaren…

För att få lite bättre fäste i starten tänkte jag att om jag klibbar till däcken ordentligt
så borde jag komma iväg bra i starten iaf. Jag gjorde en Kalle Uhr-burnis på treans växel.
Om inte slicksen blir varma när man burnar i 260kmh så blir dom aldrig varma tänkte jag.

Inte helt otippat lyckades min hjärna inte något vidare som ersättning för loggen.
När jag växlat upp till trean lyckades jag se att laddtrycks mätarnålen snuddade
minus 1bar på andra varvet. Mätaren går till 3bar så det borde varit i trakterna kring 3,6-4
motorn misstände något men mindre och vi fick till en kvalrunda man inte behövde skämmas för.

Kvalkörningarna började först vid lunch pga tillstånden så endast två kvalsvängar hanns med på fredagen.
En liten insats gjordes för att få igång batteriet i datorn. Annars var ju allting helt och fint.
Lördag morgon inleddes med osanorlikt bra väder.

Det övergick dock i ganska ostadigt väder som höll i sig resten av helgen.
På lördagen hanns endast en kvalsväng med mellan skurarna.
Med datorn loggandes för fullt slog det slint i mitt huvud och jag råkade försöka starta på treans växel.

Det var knappt bilen kom ur stage och launchen fungerade inte heller riktigt som det var tänkt.
Tack vare att datorn fungerade kunde vi se att launchen inte fungerade pga för hög vatten-temp.
Ett skitfel i programmeringen egentligen men det hade varit omöjligt att hitta utan loggen.

Med 9,61 var vi kval-trea efter fredagens körningar, men under lördagen dök det upp många snabbare bilar.
Ska dock inte klaga då jag med en sjunde kvalplats efter lördagens körningar fick en väldigt gynnsam
plats i stegen. Om man räknar in min reaktionstid så ser ju detta riktigt lovande ut inför söndagens eliminering.

Det var ett helt gäng bubblor på plats trots att Bugrun pågick på Mantorp park samma helg.
Det säger ju lite om kjulas potential, minst sagt.
Martin Granqvist Amason är ju ingen bubbla, men han var sin vana trogen på plats liksom vi.

Söndagen kan dessvärre sammanfattas med ett ord: Skurar.
Det blev mycket tid i depån innan det var vår tur att börja eliminera.

Per-Johan Juggas från Norge hade lastat och åkt hem innan det var dags så jag fick en solo i första.
Himlen var fylld av kolsvarta moln och det kändes som det skulle börja regna precis närsomhelst.
För att spara på bantiden och bilen så att så många som möjligt skulle hinna köra
valde jag att bara göra en kort symbolist burnout och sedan bara köra 60ft
för att sedan svänga av direkt tillbaks in till depån.

Kort efter att vår klass kört första rundan kom det en åsk-skur.
När väl banan torkat och ett par klasser till hunnit med att köra kom så ytterligare en skur.
Så höll det på hela dagen och jag tappade faktiskt räkningen på hur många skurar det kom.
Dessvärre uppstod här ett litet missförstånd.
När banan var torr efter varje skur kördes en vagn ut och banan sprutades med trackbite.
Sedan fick trackbiten vila i 30-40 minuter. Det som inte framgick till teamen var att
det fortfarande var blött på bromssträckan som är asfalt. Många, inklusive jag själv,
tyckte det var rent ut sagt idiotiskt att stå och vänta och förlora bantid i 30-40 minuter
efter att banan väl torkat. Mannen som ansvarade för prepareringen av banan hette Lee Child
och fick mycket ondsinta kommentarer, både i depån och på facebook i samband med tävlingen pga detta.
Det är jävligt beklagligt.

Jag vill inte påstå att jag är bättre eller sämre än någon annan,
men faktum är att man offtast utgår ifrån den kunskap/erfarenhet/information man har att tillgå.
Med den datan i ryggen utgick jag ifrån att det var ett felaktigt beslut att låta någon för mig okänd
person bestämma hur banan skulle prepareras när jag varit så nöjd med greppet i alla år tidigare.
Genom åren har jag kört på Mantorp en vecka efter EM, Säve, Sättna, Pite, Ljusdal, Emmaboda, Malmby,
Moholmsstrippen, Borlänge, Björkvik, Tullinge, Gardemoen, diverse flygfält i Polen och Tierp
Den enda banan som haft bättre fäste än Kjula har varit Tierp.

Efter ett långt samtal med arrangören på Kjula har ett par frågetecken rätats ut,
och jag tar gärna på mig hundhuvudet. Jag hade fel när jag kritiserade valet av preparerings metod.
Dels är det ju självklart att säkerheten går före allt,
och varför skulle man inte kunna göra någonting riktigt bra ännu bättre?
När vi nu trodde att vi satt och väntade på att trackbiten skulle ligga och dra i 30-40 minuter
satt vi i själva verket och väntade på att bromssträckan skulle torka från vatten!

Många ilskna kommentarer hade vi sluppit om denna informationen kommit fram redan när det begav sig,
men bättre sent än aldrig.

Jag skriver det igen:
Det var altså INTE väntan på trackbiten som förstörde tävlingen för oss. Det var regnet och INGET annat!

…för tävlingen blev avbruten strax efter en störtskur vid 16.00.
Bara för att strö salt i såren sken solen som aldrig förr strax därefter när vi packade ner depån.

Det här var första tävlingen i år som vi inte behövt renovera växellådan.
En liten justering på kopplingen som vi gjort gör att vi nu hoppas det fortsätter på det viset.
Får jag bara möjlighet att växla så fort som jag vet att jag kan är det nog inte långt kvar tills 8,99 är putsat…
-Det vore jäkligt kul om vi kunde göra det på Kjula i Augusti! =)